yolivia

Vilken bra dag!

Solen skiner, jag och Amanda och Cliff ska gå på Rihanna på torsdag, jag har köpt nytt essielack och nu byter jag ut toastolen mot en solstol innan middag!

Har just satt mig ner i en fikahörna och väntar på att mitt te ska kallna lite.

Oslo bjuder på strålande sol även idag så det blir till att ta vara på de timmarna efter jobbet.

Huset är nästan tomt på folk. Både Anton och Michael har åkt hem till Sverige på tre veckors semester. En annan har inte jobbat sig förtjänt av betalt semester ännu...

På tal om Sverige längtar jag dit, lite. Just i Gävle har jag inte så mycket mer att hämta än mina trofasta vänner, mor och Svea. Resten finns för tillfället här i Oslo.

Innan Anton far hem igen ska han stanna förbi hos min mor och bygga om altanen. Från Arvidsjaur till Gävle bara så där ändå. Det finns många fördelar med att vara utbildad snickare.

Jag brukar använda mig av den vita färgen till att måla topparna. Jag beundras så bra hållbarhet det är för det priset (99-120 kr). Mitt har jag nu haft i sex dagar. En liten skråma från tumnageln är det enda som lossnat. Mer sånna här lack tack!

Förra veckan fick jag stanna hemma från jobbet (torsdag och fredag) på grund av att jag blev sjuk. Det har inte hänt att jag behövt vara hemma sedan jag gick i sexan.

Inatt har jag sovit i tre och en halv timme. Det var varmt, det var kvavt och det blev kallt. Nu sitter jag som i vanlig ordning på jobbet och tänkte köra mig igenom denna dag som en boss!

Bjuder på en frisk men inte allt för ny bild.

Just precis vad jag är idag. Mår illa, känner mig konstig i kroppen. Jag blir aldrig sjuk?

Då jag inte vill vara sjuk har jag suttit och proppat i mig allt jag hade hemma som har med vitaminer att göra. Just nu tuggar jag kraftfullt på en morot.

Nu ska jag göra mitt bästa ifrån mig på jobbet. Åtminstone försöka!

Ut och gå med Manda-Panda snart. Det är behövligt!

Jag älskar Urban outfits! De hade fått in kanske drömmarnas drömkeps som jag direkt roffade åt mig. Han i kassan sa att jag hade tur som fick åt en för det här är bara en engångsvara de fått in. Dvs går det inte att beställa hem mer.

Det känns ju bättre när dom säger så! Hehe.

Måndag, ny vecka nya tag. Har hållit på ute i trädgården hela helgen. Det enda jag gjort för att bryta den trenden är att ha spelat minigolf på en väldigt mysig bana, träffat Tove en stund och varit ute och gått med Bob. Ja just ja, det har blivit en tradition att gå ut och äta på söndagar så även det höll sitt löfte denna helg.

Det ser mörkt ut med att komma in på högskolan i år. Det är så många som har sökt nu på grund av den höga arbetslöshet som är... Vill egentligen bara gå två linjer i hela Sverige så kommer jag inte in på någon av dem kanske man kan söka sig lite längre bort. Norge, USA ja jag kan tänka mig mycket. Blir väl kvar här ett år till och jobbar så får vi se vad som hinner hända under tiden. Om jag inte kommer in i år förstås.

Hur kunde jag glömma att jag varit på ett vikingamuseum!?

Vi jobbar så olika tider så det känns knappt som man ser dig. Det lär det bli ändring på tycker jag.

Jag känner att jag absolut över huvudtaget inte har förklarat mig rättvisa när det gäller mig och Fredde, och så var det Anton.

Det här är ett ämne jag mått riktigt dåligt över. Jag har skämts, har tryckt ner mig själv samt haft riktigt tuffa perioder med mitt psyke. Så jag hoppas detta läses och tages med rättvisa och förståelse...

Jag hade ett jätte fint förhållande. Han var någon som förstod mig, kände mig utan till innan, vi upplevde mycket tillsammans som att ha varit ute och rest, fått följa med i varandras utveckling osv. Vi hade ingen svartsjuka, inga allt förstora problem, vi fanns alltid där för varandra. Det mest värdefulla med Fredde var friheten, har man den har man allt. Ja jag hade allt det där som många än inte fått uppleva.

I och med flytten till Norge blev det bara så att vi slutade höras allt mer sällan samtidigt som andra känslor började krypa fram. Jag försökte ljuga för mig att jag inte kände som jag kände. Jag ville inte känna så. Hur lägger man en känsla på hyllan? Framförallt när man tvingas leva med den personen samt träffa honom var dag.

Min perfekta saga slutade upp i kaos. Flera gånger om dagen isolerade jag mig inne på toa för att få egen tid. Jag krampade i panik dag som natt. Jag visste att jag någon gång var tvungen att göra ett val för att kunna må bra igen. Jag började bete mig psykopatiskt som att finna ödet i en kaffeböna osv. Jag hittade på en massa metoder för att kunna få fram mitt öde. Jävla öde släng dig i väggen blev min sista metod.

Att inte kunna visa de känslor man har för någon man tycker om är förbannat jobbigt. Samtidigt som samma känslor finns för en annan som man dessutom kunde visa det för. Jag kan inte påstå att det här var ett val jag satt mig själv i. För som sagt, känslor kan inte vila, läggas på hyllan eller försvinna.

Mitt val är nu gjort och orsakerna till det tillhör bara mig.

Jag är fortfarande förstörd och kommer behöva tid till att läka. Jag tror jag har varit med om ett av mina tuffaste val. Val jag aldrig ville göra. Ett val som slutade upp i lycka, glädje, sorg och en jävla massa tårar.

Ja, jag och Anton ska försöka fixa det här. Det har gått fort fram och av någorlunda respekt till Fredrik har jag inte velat gått ut med något än. Men eftersom han på något vis ändå fått reda på det tar jag det en gång för alla här. Jag är inte redo egentligen för att ta upp något. Men jag har bestämt mig för att jag blundar och kör så får jag se vart jag hamnar.

Vad lite Non Stop kan göra folk glad. Så många som pratat extra länge med mig idag har jag inte varit med om här på Statkraft. Det är kul för nu har de helt plötsligt börjat intressera sig över mina livsplaner. Jag berättar så klart gladeligen om de dels för att vara trevlig tillbaka men även för att dra ut på tiden lite. Jag tror mer än hälften här gått på semester så kaffemaskinerna behöver knappt fyllas på. Trist att bara gå runt. Roligare att få arbeta. Men jag klagar inte.

Snart gör jag helg. Det ska firas med två vinflaskor med familjen. Fick de som tack av våra grannar för att vi brukar ta med oss Bob (deras hund) ut på promenad.

Det blev ju bara lite rött. Hade hoppats på LITE rödare. Men det blev bra. Blir rött i solen, ser brunt ut inne så kan fortfarande ha röda kläder på mig!

Jag vet, jag sa, aldrig mer röd. Men jag ger det ett försök till. Ett!

Känslan av att drunkna i en bok är helt fantastisk! Det är precis vad jag gjort. Jag kan inte ta mig upp/ur. Jag kommer bli fast här. Som jag skrattar, så gott jag mår och vilken annorlunda syn jag helt plötsligt fick på alla män och kvinnor.

När jag var hemma i Sverige tipsade Jenna mig om en bok jag var tvungen att läsa. Så jag drog ett vilt kort och frågade min mor om den boken. Jag menar, hon är ju delägare av ett bibliotek, typ, nästan! Och mycket riktigt. I hennes samling fanns boken. Boken som skulle förändra hennes dotter till ett Monster!!! Okej, det sista var ett skämt... Hur som haver. Boken rockar!!!

Den handlar om att män och kvinnor är olika. Kommer alltid att vara. Det är så roligt skrivet och jag tror alla män och kvinnor känner igen sig i detta beteende. Kul kul kul, hahaha!

Idag har jag börjar med balsammetoden. Får se hur det funkar. Har tagit en förebild. Ska jämföra den med en ny bild om några veckor så får jag se om det blivit någon skillnad.

Jag saknar mitt hjärtegull! Hoppas jag kan ta mig hem om ett par månader igen åtminstone. Ja såvida jag inte tar mig in på högskolan förstås.

Har varit dålig på uppdateringen. Kan bero på tidsbristen hemma i Sverige. Om jag ändå kunnat stanna en vecka eller två... Hann med långt ifrån allt jag ville hinna med och är fortfarande helt uppe i varv.

Hur som haver så är jag tillbaka på jobbet. Solen skiner. Där finner ni mig på lunchrasten! Behöver sömn, sol och ompyssling. Eller behöver, vill ha rättare sagt!

Saknar redan mitt barn! Hon blev så glad när jag äntligen kom hem.

Gävle skämmer bort mig med sol och värme. Det ska tas vara på. Skjutsa hem mor från stan sen hämta Fredde och åka iväg och sola, äta gubbar och må. Skönt att fortfarande kunna umgås med han som vän!!

Igår kväll åkte jag och mamma ner på stan för att se på sommarkväll. Det var ju ingen där typ så vi åkte hem igen. Vad konstigt det kändes att gå på stan. Så liten. Fick en chock haha! Jag har vant mig för mycket vid att bo i en storstad kanske.

Skönt att ändå få vara hem-hemma.

Nu sitter jag på bussen för att möta upp Natta på stan. Vi ska mata änder och byta smycken på redroom bland annat. Skönt att få träffa mina käringar igen.

Skönt med internet på planet så slipper man känna sig så ensam. Har införskaffat mig spotify premium nu så ensam är man aldrig.

Skönt att det bara tar en timme att åka. Har inte checkat in någon väska heller så med raska steg kommer jag gå för att möta upp älskade mor!

Det var väl själva fan att det skulle stå ambulanser och blockera vägen på vår gata när vi skulle åka till flygplatsen. Som tur var flyttade de sig efter 5 minuter så hann ändå i tid med en timmes marginal.

Nu är jag hungrig...

Jag har panik just nu. Varför tog jag bara ledigt i 3 dagar? Har ju helgen också men fortfarande alldeles för kort tid. Jag kommer aldrig hinna göra allt jag vill göra.

Torsdag: träffa Natta på förmiddagen, furviksparken därefter med mor (om vädret tillåter förstås).
Fredag: mormor och morfar kommer, sen hem till Fredde och hämta mina saker och umgås.
Lördag: heey semester!
Söndag: svea och mortid,15.00 till Natta!
Måndag: hemfärd vid 16.

Nu måste Jenna försöka klämma sig in där i mitt lilla schema. Om det funkar för fröken fräken! För det var ert halvår senast. Ett halvår. HALVÅR?!?? Helt jävla sjukt!

Den 12 denna månad får jag första beskedet på om jag tagit mig in på högskola. Sista beskedet är 6 augusti. Väldigt sent med tanke på att det brukar börja 10-20 augusti. Hitta boende och hela faderullan på den tiden? Sen uppsägningstiden på mitt jobb. Det skulle underlätta om jag fick ert gött besked redan den 12. Men det händer väl aldrig.

Mitt älskade barn! Imorgon!!!!

Ja då är jag på väg hem! 19.30 landar planet och lyxen att bli hämtad från flygplatsen är obeskrivlig.

Det slog mig precis, jag har inte varit hem på ett halvår. Den här tiden har varit bra för mig att vara borta. Har nu på riktigt insett vilka som är mina riktiga vänner. Vilka som intresserar sig. Och alla er måste jag hinna med att se nu när jag är hemma. Åker ju redan på måndag kväll... Dock kommer Amanda och hennes föräldrar och hämtar mig så har resesällskap hela vägen tillbaka. Woho!

Det går inge bra att jobba. Har en sådan brutal och oförglömlig träningsvärk i benen att jag inte har bestämt mig för om jag borde sjukanmäla mig eller skaffa en eldriven rullstol. Skämt och sido. Men ont har jag... J Ä T T E O N T ! ! !

Att det är måndag...

Jag är så in i bombens trött och klantig just nu att det enda jag vill är att få tillåtelse att sova.

Det började med att jag tappade en sked med kvarg på golvet. Vid nästa skopa gled den över till andra handen och kladdade ner några fingrar. Tappade hårborsten, borstade kinderna i stället för tänderna, slog i tån i tröskeln, slog i huvudet HÅRT i taket på tåget och nu sist men inte minst tappat hänglåset i backen två gånger, likaså mitt kort till Statkraft. Mina händer vill inte samarbeta med mig idag.

Jag orkar inte med mig själv sånna här dagar. Jag har varit extrem. En kopp kaffe kanske!!!....