yolivia

Jag och min obegripliga livsbok. Det enklaste skulle vara att hoppa över den här trassliga sidan. I stället väljer jag att läsa igenom den noga och en gång till om så behövs. Någon sa en gång åt mig att det är i uppförsbackarna man utvecklas. Det är en teori jag väljer att tro på.

 

Jag förstår om min blogg är en enda röra, den avspeglar ju mig. Många gånger tänker jag inte på att andra läser den. Allt för många. För att förstå den måste man förstå mig. Ett pussel kan aldrig klargöras när en tredjedel av bitarna fattas. Då blir det fel. 

 

Jag tycker att det är kul med en finare dagbok. Sen att andra också intresserar sig gör mig glad. Mindre glad när de reser ragg. Men så kan det vara ibland. 

 

Även solen dalar ner lika väl som upp men den lyser alltid! Utsikten från balkongen har revererat idag.