yolivia

Ibland kan jag inte sluta tänka på de skor jag ser. Sedan dag tre här i Oslo har jag spanat in dessa lovers varenda jävla gång jag passerat en skobutik. Jag har petat på dem, klappat på dem och hållit dom i ett tryggt förvar i famnen intill hjärtat.

 

När jag fyllde år hade jag framfört väldigt tydligt för de jag bor med att min skostorlek är 38,5 men 38 går också väldigt bra. Jag tror de inte hajade mina vibbar. Då måste man ta tag i saken själv. När min första lön kommer, då ska de bli mina. Jag räknar dagarna. 1/20.

 
Förstås, om det finns någon godhjärtad själ som läser min blogg, skulle jag, hemskt gärna, bara vilja få...