Skadeglädje!!? Hahahah
Jag har inte en susning om hur jag ska fatta mig kort. Jag ger det ett försök åtminstone.
Nadja chockade mig genom att komma hit i tid idag. Bara där förstod jag att denna dag inte kunde sluta annat än bra. Mycket riktigt.
En glad Nadja stiger ut ur bilen parkerad på vår tomt. Jag vill bara påpeka att berget vi bor på har ett mycket hårdpackat islager på vägarna, jag vurpade med rak rygg smack i backen och börjar känna smärta nu. Duttat rumpan har man inte gjort bara 1 2 eller 3 gånger heller.
Nu över till Nadja som fick i uppdrag att parkera bilen på ett annat ställe. Dubbelvikt på huk utanför bilen fann man mig. Jag tjöt av skratt. Jag älskade synen. Min fru hade kört fast och dessutom backat in i en driva. Kan hända för att jag själv alltid kör fast och slirar i hundratvå år innan jag kommer iväg.
Efter att Anton fått hjälpa henne var det inte mer med det. På ett tag i alla fall.
Nu över till när Nadja skulle ta sig hem. Mig fann man dubbelvikt utanför bilen med handen för munnen för att inte väcka hela gatan och den andra handen vid ögonen för att torka mina glädjetårar!
Ett försök, två försök, tre försök, fyra försök och ja, till och med fem försök tog det för henne att ta sig iväg med bilen från vår gata. Nu är det ute helt lätt att köra på Kløfterhagen, framförallt om man inte har vanan. Skadeglädje kanske är det bästa!
För övrigt hat vi myst runt på stan och haft en helt awesome time.
