yolivia

Att jag aldrig får någon napp på de jobb jag söker. Jag skäms. Mår allmänt skit över det här. Så klart kämpar jag vidare. Så klart finns hoppet där.

Att inte ha ett jobb ger många lediga stunder till att tänka. Jag hatar att tänka. Just nu hatar jag det åtminstone. Jag börjar sakna Fredde och Svea för mycket. Ge mig ett jobb så löser sig detta...

Idag tänker jag envisas med att lyssna på lugna, sorgliga låtar. Tillslut ledsnar jag och blir ap-glad ist!

Nu ner mot stan för att söka jobb.