yolivia

Jag är glad så jag spricker samtidigt som envisa tårar blöter ner. Jag känner att jag äntligen gör något med mitt liv. En av mina saker att göra innan jag dör ska bockas av. Det här ska gå hela vägen. Jag ska tro på mig själv. Jag ska lära mig något och kämpa även i motvind. Jag och Emma ska kanske genomgå ett utav de största stegen i livet.

Det är ganska häftigt egentligen. Något ting sa åt mig att ta kontakt med Emma för att ha någon att träna med. Det för det första är inte likt mig. Nu någon månad senare har vi livsplaner med varandra. Visserligen ska jag inte ropa hej för tidigt så jag avvaktar med att skriva ut planen. För mig är det stort. För mig är det fortfarande overkligt.

Btw, vi va på yoga 2 idag. Under sista delen (den tysta meditationen) var det någon random som hade läckage i pruppen. Med andra ord, en kvinna förstörde min harmoni genom att släppa två fisar inom 5 minuters tid. Det liksom bubblade skratt från min mun. Ibland hatar jag att jag inte kan koppla bort saker. Pruttarna ekar fortfarande i mitt huvud, haha!!!

Har kåldolmar i pannan också!