Ibland går det inte.

När känslorna stormar omkring i ens huvud. Då funderingarna börjar tas på allvar. Känslan när en våg sköljer över en.

Man har tillfällen då man ser suddigt, då både kropp och själ tonas ut. Egentligen bara när man känner sig svag. Att ständigt gräva sin grop djupare är inget jag vill göra om. Jag vill bestiga ett berg, inte hasa runt i ruttna träsk och falla ner i gropar.

Jag tror jag ber om mer uppmärksamhet. Jag är också människa. Nadja... Jag saknar dig. Varför är du i ett annat land. Bor där? Jag vill också göra som dig. Fly. Men ta med mig min katt och mamma. Jag vill bli något. Något riktigt stort. Något som chockar människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0