BOOH.
Jag kommer få magsår om jag inte lär mig att ta det lugnt. Tror det är hormoner som spökar. Jag har en puls som slår 2,5 gånger i sekunden när jag bara sitter.
Mycket har att göra med att Fredrik är hemma i Sverige nu. Att jag får panik över hur han värdesätter sin tid. Det här är enda dagen vi faktiskt har tid för att träffa varandra innan han åker igen. Men vart är han? Inte med mig. Flera timmar av denna dag har redan gått. Ångest, panik och djupt deprimerad är jag. Ledsen också, det får jag inte glömma.
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag känner mig ensam. Jag hatar att vara ensam. Alla tankar har fastnat i varandra vilket gör att jag har svårt att reda ut de. Jag blir trött och utmattad, illamående och ont i huvudet. Ibland kräks jag till och med.
Vart går gränsen till att söka hjälp? Vad mår jag dåligt över? Vet ej. Ingen som helst aning.
Kommentarer
Trackback
