Vad snabbt det kan gå...
Mamma kom hem riktigt besvärad i fredags efter att ha varit med om något hemskt på jobbet. Hon arbetar inom vården och har därför tystnadsplikt när det gäller personer. Hon sa bara att en ung flicka mellan 13-30 år så gott som dog framför hennes ögon den dagen. Hon sa att jag garanterat känner någon som känner henne.
Hon hade kommit in på grund av någonting och fått behandling för det. Plötsligt hände något helt oförväntat. Flickan blev totalt blå/svart och det började skumma från munnen. Hon andades inte men hjärtat slog fortfarande, tyvärr långsammare än normalt vilket innebar att hon så gott som lämnat jorden redan då.
Via Facebook har jag fått reda på att Stina som hon nu hette fick en hjärnblödning på plats. Vem som helst kan få det när som helst och det finns ingenting man kan göra för att förhindra det. För att minska riskerna ska man leva sunt. Det är bara en pytteliten procent som överlever en hjärnblödning.
Hon blev 19 år och skulle ta studenten om en månad... Jag vet mycket väl vem den här tjejen är då vi har praktiserat tillsammans på fotoavdelningen under en längre tid. Hon gick dessutom i klassen under mig på JB. Usch, det är så hemskt alltihop.
Jag tycker vi ska ta vara på varje minut av livet. Inte sörja över att vi när som helst kan gå bort. Vi ska njuta av varje stund/minut/sekund som vi har kvar. Stinas själ är fortfarande kvar. Det vet jag. Det är bara kroppen som inte är där.
Hon hade kommit in på grund av någonting och fått behandling för det. Plötsligt hände något helt oförväntat. Flickan blev totalt blå/svart och det började skumma från munnen. Hon andades inte men hjärtat slog fortfarande, tyvärr långsammare än normalt vilket innebar att hon så gott som lämnat jorden redan då.
Via Facebook har jag fått reda på att Stina som hon nu hette fick en hjärnblödning på plats. Vem som helst kan få det när som helst och det finns ingenting man kan göra för att förhindra det. För att minska riskerna ska man leva sunt. Det är bara en pytteliten procent som överlever en hjärnblödning.
Hon blev 19 år och skulle ta studenten om en månad... Jag vet mycket väl vem den här tjejen är då vi har praktiserat tillsammans på fotoavdelningen under en längre tid. Hon gick dessutom i klassen under mig på JB. Usch, det är så hemskt alltihop.
Jag tycker vi ska ta vara på varje minut av livet. Inte sörja över att vi när som helst kan gå bort. Vi ska njuta av varje stund/minut/sekund som vi har kvar. Stinas själ är fortfarande kvar. Det vet jag. Det är bara kroppen som inte är där.
Kommentarer
Trackback
