yolivia

Hela den här dagen har varit skum. Känslan är ungefär som att någon har placerat ut dig på en helt vanlig plats, där du i vanliga fall kan känna doften av liv. Bara det att allt är tyst, ingen rörelse, inget tecken på liv? Allt är som tidlöst, hopplöst och förfallet.

 

Den känslan fick jag när jag skrapade bort mitt nagellack och upptäckte otäcka bruna fläckar på 3 av mina naglar. Jag söke fram informaion på internet, efter en lång tid, en aning klokare, fick jag fram att det verkar vara ovanligt. Det står inte så mycket skrivet om det. Aningen är kroppen i ett hormonstadie då min mens var TRE veckor tidig... Eller så är det hudcancer.

 

Mammas morfar dog i hudcancer, Mormor har haft det en gång. Ibland hoppar sjukdomen över gener vilket innebär att det är jag som blir den drabbade. Det behöver inte vara något av det jag skrivit. Det kan också tyda på blodbrist.

 

Jag ska vänta i någon vecka och se om det sprider sig. Prickarna alltså. Och i så fall OM, kontaktar jag min läkare. Jag vill inte tro det värsta. Fick ju som sagt en tre veckor tidig blödning...

 

En bild på mina älsklingar. Två hjärtan i en smäll.