Ni vet.

Jag har min mamma, världens bästa mamma som ingen någonsin kan ersätta. Jag har vänner som alltid finns där i ur och skur. Jag har min underbara Svea som inte alltid förstår mig men hon bor i hela mitt hjärta ändå.


Jag fick dessutom chansen att finna min tröst, ro och all trygghet i en kropp och själ som skiljer sig från mängden. Hos dig får jag skrika. Hos dig får jag gråta. Jag får slita i ditt brösthår om så behövs. Det bästa är att vi behandlar varandra rättvist. Att vi båda kämpar. För dig. För mig. För oss!

 

Jag önskar inget hellre än att jag kunde visa hur jag känner för alla i min närhet. På det vis ni förtjänar. För jag är så tacksam, så glad och grinar ibland av glädje. Vi alla borde vara tacksam för det vi har och inte hänga upp oss på det vi inte har. Vi har det bra. Du och jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0