Å GUD

Kärlek gör en löjlig ibland.

När man är van vid att ha en ständig kontakt via telefonen och plötsligt svarar han inte mer. Givetvis tänker man sig det värsta som någonsin skulle kunna hända, gräver ner sig i smyg och önskar sig inget hellre än ett livstecken.

En viss tomhet, tankar som snurrar runt innanför skallbenet och ensammast på jorden. Ironiskt va? :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0