yolivia

Jag känner mig som den enda åkande karusellen på ett övergivet nöjesfält. Frågan är hur länge den karusellen kommer att vara i funktion. Jag vet inte, man kanske blir ett freak av att sluta upp som arbetslös? Man får för mycket tid åt att tänka på saker och ting. Det är en teori jag har.

Jag kan räkna på tre fingrar hur många nätter jag har sovit som ett gudbarn denna månad. Till en början skyllde jag på fullmånen. Jag visste att jag inte kunde skylla på den i all evighet. Har jag turen med mig lyckas jag sova sammanlagt 3 timmar per natt. Givetvis blir jag sjukt trött, tråkig och sårbar. Jag insåg först att jag behöver GROV hjälp när jag tittade på en Barbiefilm och grinade av lycka när hon fann sin prins. JA, den teckande Barbie... Tårarna bildade floder nedför mina kinder och jag satt och skakade?!?!

Det här är pinsamt men jag fick till och med tårar i ögonen när jag såg en glittertopp inne på Lindex. Den gjorde mig besviken för den skulle ha glittrat lite mer..

När jag läser detta inlägg kan jag inte låta bli att skratta lite. För jag har verkligen blivit patetisk. Men faktiskt, jag sökte hjälp hos någon random idag!! Ett steg närmare mitt mål!