Image and video hosting by TinyPic

Ny blogg

Jag börjar blogga på nattstad i stället. Jag har ledsnat på min header som inte går att ta bort eller finns i koderna sen är det ett mycket lättare program på nattstad. 
 
På nattstad är mitt smeknamn "news". Klicka på bilden för att komma dit eller på länken → http://www.nattstad.se/news
 
 
 

Shining!

Vilken bra dag!

Solen skiner, jag och Amanda och Cliff ska gå på Rihanna på torsdag, jag har köpt nytt essielack och nu byter jag ut toastolen mot en solstol innan middag!



Paus.

Har just satt mig ner i en fikahörna och väntar på att mitt te ska kallna lite.

Oslo bjuder på strålande sol även idag så det blir till att ta vara på de timmarna efter jobbet.

Huset är nästan tomt på folk. Både Anton och Michael har åkt hem till Sverige på tre veckors semester. En annan har inte jobbat sig förtjänt av betalt semester ännu...

På tal om Sverige längtar jag dit, lite. Just i Gävle har jag inte så mycket mer att hämta än mina trofasta vänner, mor och Svea. Resten finns för tillfället här i Oslo.

Innan Anton far hem igen ska han stanna förbi hos min mor och bygga om altanen. Från Arvidsjaur till Gävle bara så där ändå. Det finns många fördelar med att vara utbildad snickare.




Essie nagellack!!!

Jag brukar använda mig av den vita färgen till att måla topparna. Jag beundras så bra hållbarhet det är för det priset (99-120 kr). Mitt har jag nu haft i sex dagar. En liten skråma från tumnageln är det enda som lossnat. Mer sånna här lack tack!



SLUT!

Förra veckan fick jag stanna hemma från jobbet (torsdag och fredag) på grund av att jag blev sjuk. Det har inte hänt att jag behövt vara hemma sedan jag gick i sexan.

Inatt har jag sovit i tre och en halv timme. Det var varmt, det var kvavt och det blev kallt. Nu sitter jag som i vanlig ordning på jobbet och tänkte köra mig igenom denna dag som en boss!

Bjuder på en frisk men inte allt för ny bild.


Vissen!

Just precis vad jag är idag. Mår illa, känner mig konstig i kroppen. Jag blir aldrig sjuk?

Då jag inte vill vara sjuk har jag suttit och proppat i mig allt jag hade hemma som har med vitaminer att göra. Just nu tuggar jag kraftfullt på en morot.

Nu ska jag göra mitt bästa ifrån mig på jobbet. Åtminstone försöka!


Norska, haha :D


Prommis!

Ut och gå med Manda-Panda snart. Det är behövligt!


Tjoho!

Jag älskar Urban outfits! De hade fått in kanske drömmarnas drömkeps som jag direkt roffade åt mig. Han i kassan sa att jag hade tur som fick åt en för det här är bara en engångsvara de fått in. Dvs går det inte att beställa hem mer.

Det känns ju bättre när dom säger så! Hehe.




Jobbelijobba!

Måndag, ny vecka nya tag. Har hållit på ute i trädgården hela helgen. Det enda jag gjort för att bryta den trenden är att ha spelat minigolf på en väldigt mysig bana, träffat Tove en stund och varit ute och gått med Bob. Ja just ja, det har blivit en tradition att gå ut och äta på söndagar så även det höll sitt löfte denna helg.

Det ser mörkt ut med att komma in på högskolan i år. Det är så många som har sökt nu på grund av den höga arbetslöshet som är... Vill egentligen bara gå två linjer i hela Sverige så kommer jag inte in på någon av dem kanske man kan söka sig lite längre bort. Norge, USA ja jag kan tänka mig mycket. Blir väl kvar här ett år till och jobbar så får vi se vad som hinner hända under tiden. Om jag inte kommer in i år förstås.

Hur kunde jag glömma att jag varit på ett vikingamuseum!?


Fina Manda-Panda

Vi jobbar så olika tider så det känns knappt som man ser dig. Det lär det bli ändring på tycker jag.


Solen står i brand

Jag och min obegripliga livsbok. Det enklaste skulle vara att hoppa över den här trassliga sidan. I stället väljer jag att läsa igenom den noga och en gång till om så behövs. Någon sa en gång åt mig att det är i uppförsbackarna man utvecklas. Det är en teori jag väljer att tro på.
 
Jag förstår om min blogg är en enda röra, den avspeglar ju mig. Många gånger tänker jag inte på att andra läser den. Allt för många. För att förstå den måste man förstå mig. Ett pussel kan aldrig klargöras när en tredjedel av bitarna fattas. Då blir det fel. 
 
Jag tycker att det är kul med en finare dagbok. Sen att andra också intresserar sig gör mig glad. Mindre glad när de reser ragg. Men så kan det vara ibland. 
 
Även solen dalar ner lika väl som upp men den lyser alltid! Utsikten från balkongen har revererat idag. 
 
 
 
 
 
 

En rättvis förklaring...

Jag känner att jag absolut över huvudtaget inte har förklarat mig rättvisa när det gäller mig och Fredde, och så var det Anton.

Det här är ett ämne jag mått riktigt dåligt över. Jag har skämts, har tryckt ner mig själv samt haft riktigt tuffa perioder med mitt psyke. Så jag hoppas detta läses och tages med rättvisa och förståelse...

Jag hade ett jätte fint förhållande. Han var någon som förstod mig, kände mig utan till innan, vi upplevde mycket tillsammans som att ha varit ute och rest, fått följa med i varandras utveckling osv. Vi hade ingen svartsjuka, inga allt förstora problem, vi fanns alltid där för varandra. Det mest värdefulla med Fredde var friheten, har man den har man allt. Ja jag hade allt det där som många än inte fått uppleva.

I och med flytten till Norge blev det bara så att vi slutade höras allt mer sällan samtidigt som andra känslor började krypa fram. Jag försökte ljuga för mig att jag inte kände som jag kände. Jag ville inte känna så. Hur lägger man en känsla på hyllan? Framförallt när man tvingas leva med den personen samt träffa honom var dag.

Min perfekta saga slutade upp i kaos. Flera gånger om dagen isolerade jag mig inne på toa för att få egen tid. Jag krampade i panik dag som natt. Jag visste att jag någon gång var tvungen att göra ett val för att kunna må bra igen. Jag började bete mig psykopatiskt som att finna ödet i en kaffeböna osv. Jag hittade på en massa metoder för att kunna få fram mitt öde. Jävla öde släng dig i väggen blev min sista metod.

Att inte kunna visa de känslor man har för någon man tycker om är förbannat jobbigt. Samtidigt som samma känslor finns för en annan som man dessutom kunde visa det för. Jag kan inte påstå att det här var ett val jag satt mig själv i. För som sagt, känslor kan inte vila, läggas på hyllan eller försvinna.

Mitt val är nu gjort och orsakerna till det tillhör bara mig.

Jag är fortfarande förstörd och kommer behöva tid till att läka. Jag tror jag har varit med om ett av mina tuffaste val. Val jag aldrig ville göra. Ett val som slutade upp i lycka, glädje, sorg och en jävla massa tårar.

Ja, jag och Anton ska försöka fixa det här. Det har gått fort fram och av någorlunda respekt till Fredrik har jag inte velat gått ut med något än. Men eftersom han på något vis ändå fått reda på det tar jag det en gång för alla här. Jag är inte redo egentligen för att ta upp något. Men jag har bestämt mig för att jag blundar och kör så får jag se vart jag hamnar.


Tänka sig!

Vad lite Non Stop kan göra folk glad. Så många som pratat extra länge med mig idag har jag inte varit med om här på Statkraft. Det är kul för nu har de helt plötsligt börjat intressera sig över mina livsplaner. Jag berättar så klart gladeligen om de dels för att vara trevlig tillbaka men även för att dra ut på tiden lite. Jag tror mer än hälften här gått på semester så kaffemaskinerna behöver knappt fyllas på. Trist att bara gå runt. Roligare att få arbeta. Men jag klagar inte.

Snart gör jag helg. Det ska firas med två vinflaskor med familjen. Fick de som tack av våra grannar för att vi brukar ta med oss Bob (deras hund) ut på promenad.


Ääh!!

Det blev ju bara lite rött. Hade hoppats på LITE rödare. Men det blev bra. Blir rött i solen, ser brunt ut inne så kan fortfarande ha röda kläder på mig!


RSS 2.0