yolivia

Mitt liv. Är det inte för fantastiskt. Jag hade tålamodet, viljan och orken att för tredje gången den här veckan syna varje skohylla som finns i Gävle efter just såna här skor. Den sista butiken vilket var skopunkten fanns mina drömmar på.

Det stod redan tre unga tjejer vid hyllan som djuriskt letade efter sin storlek. När det gäller skor ser jag svart. Jag sträckte min hand genom en dimma av fladdriga händer och norpade åt mig ett par. När jag såg att det var min storlek tjöt jag till. Mina drömmar!

Jag hade hoppats på att min dramatiska historia skulle vara sann. Men nu var den inte det... Huvudsaken är att jag har skorna. Åter igen, mina drömmar!