Älskling min fina älskling!
Gårdagen gick åt pipsvängen. För det första åkte vi 10 stationer för långt med tunnelbanan. Sammanlagt fick vi åka 20 extra stationer för de som inte kan räkna. Jag valde att tro på ödet. Att ödet skulle föra oss till rätt ställe vid rätt tidpunkt.
Sanningen är den att vi inte hittade till något alls (på 4-5 timmar)... Det snöade ute, jag hade min fluffiga päls. Efter dessa timmar såg jag ut sin en katt kvarglömd i regnet. Jag var kall, jag var hungrig, jag var nära grina-stadiet och bara allmänt förbannad. Till slut hittade vi ÄNTLIGEN fram till ett av ställena (man power). De hade dock stängt för tre minuter sedan.
En brutalt utmattad och less Olivia fick sätta sig på t-banan igen. Lika arbetslös som tidigare dagar.
Idag har det gått bättre. Fortfarande inte bra, men bättre!
Tänker på er där hemma. Har dock ingen hemlängtan än. Jag trivs ju som fina fisken här borta. Fredde däremot skulle jag vilja ha hit med en gång. Min man!
