Fasar frukta.

Jag känner en djup depression över min mobils härskare. Jag skulle vilja slänga den längst in i dallerdalens kladdiga mörker. Det där med att ljudet inte fungerar går mig på nerverna.
 
Jag har fattat ett tungt beslut som tvingar mig att gå hela vägen. En total återställning... Lyckas jag inte få tillbaka mina förlorade kontakter som jag har i luren kommer jag att grina ut mina ögon. Får la se vilket humör jag är på om några minuter :))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0