En strävan
Att vara som alla andra. Det är inget alternativ som passat mig, inte ens i de jobbigaste tiderna. Även fast jag försökte. Det var praktiskt taget min enda önskan?
Gång på gång har jag misslyckats. Jag ville det inte tillräckligt mycket. Jag ville det inte alls. Det enda jag egentligen ville var att vara omtyckt, inte utstött.
Det jag insåg med tiden var att jag hellre lever mitt liv som halvt osynlig än att umgås med påhittade personligheter.
Det tog mig hela 19 år att hitta min grej. Det som lämpar mig bäst. 19 år! När jag fotar får jag beröm av både arbetskollegor och kunder. Jag blir sedd. I den kretsen är jag omtyckt och högt rankad. Till och med glad. Så glad att jag kan koncentrera mig och arbeta snabbt och proffsigt. Det är första gången jag kan. På riktigt!
Jag slutar aldrig tänka på alla "normala" människor. För mig går ni miste om hur livet kunde vara.
Det vill säga, som det ska vara...
