yolivia

Pussel ska vara svåra. Man vill utmana sig själv. Egentligen, varför? Att sitta och leta efter alla tusentals bitar, försöka fatta ett samband, man tittar på bilden hur pusslet egentligen skulle se ut, man testar sig fram, gör fel, blir irriterad... MEN!! Men, när man lägger en bit rätt blir man riktigt glad.

 

Jag har byggt mina pussel på många olika vis. Tagit delar från mitten, ett hörn här och där och ja, jag har till och med försökt lägga bitarna upp och ned, haft sönder bitar eller pressat ihop felaktiga delar. Alla dessa pussel har slutat med en katastrof, soptunnan!

 

Den här gången skapade jag bilden själv. Den perfekta bilden om hur mitt pussel skulle läggas. Ramen är alltid lättast, eller hur? Det är mer in mot mitten det blir komplicerat och det hela avgörs om man någonsin orkar lägga klart alla bitar. Jag har testat mitt tålamod, ibland fick jag byta ut delar och det lärde jag mig av. Skillnaden var att jag fortsatte bygga. Jag gav aldrig upp. Tack vare den styrkan har många bitar självmant fallit på plats. 

 

Det som återstår är några få bitar. Gud vet hur lång tid det kan. Men som jag redan bestämt, ska det vara du och jag som lägger den sista pusselbiten.

 

Det var en del av mitt: Livets pussel.