Att vandra i osynlighet.

Så gott som hela natten har jag följt mitt liv som död. Livet som en ande. Har svaga minnen av att jag och Fredde busade med varandra, jag ramlade av en kraftig smäll från Fredde och överlevde helt enkelt inte.

Jag fick leva mitt liv som osynlig, bara vissa hade förmågan att se mig. Mamma, Jenna och Natta. Större delen av tiden spenderade jag hemma tillsammans med min ledsna mamma. Det var riktigt hemska ögonblick... Ytterst en liten tid spenderade jag hos Natta som gav mig olika råd och tips.

Jenna gick i skolan så jag följde med henne dit ibland. Jag var dock tvungen att sluta med det då läraren började få en massa skumma misstankar om föremål som rörde sig diskret.

Mitt liv: Förlorat så gott som allt, en pojkvän som inte kunde se mig, vänner som levde på som vanligt utan mig, bara gå runt runt runt.

Allting var så verkligt i drömmen. Ingenting spårade ur eller var orelaterat som drömmar i regel brukar vara. Jag fick bara följa mig själv som DÖD.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0